Bro

Angående fast förbindelse till Fårö

Frågan har diskuterats i alla tider. År 1996 var tre av fyra Fåröbor emot en bro. Men nu, under tiden fram till starten av den ekonomiska krisen 2008, sägs opinionen ha svängt, och det ska lämna utrymme för att bygga bron. En gång för alla.

Trafikverket har informerat om att en förstudie startas för att bringa klarhet i om det är lämpligt med en fast förbindelse till Fårö. Trafikverket radar i sin informationsbroschyr upp ett antal enkla argument för en fast förbindelse, men inga emot. Man säger heller inget om det underliggande skälet.

Det finns naturligtvis fördelar med en fast förbindelse till Fårö. Sett ur ett snävt perspektiv kan de sägas vara stora. Trafikverket har listat dem, men frågan måste ses i ett större perspektiv. Förbindelsen påverkar på både kortare och längre sikt mycket mer än det som utpekats. I dessa tider hörs nu fler och fler uppgivet säga att vad som helst som händer här är av godo, men innerst inne tror jag man känner en oro därför att en bro rimmar illa med det som i grunden attraherar folk till orten.

Fårö är näst efter Visby både det populäraste utflyktsmålet och den runt omkring i Sverige mest kända platsen på Gotland. I det här sammanhanget blir det viktigt att reflektera över orsaken till detta.

Inom det område där man sysslar med utveckling av orter är det beprövad erfarenhet att rätt framgångsväg för en ort är att hitta dess unika styrkor, förbättra dessa ytterligare och sprida kunskap om just detta vida omkring. Runt framgångsrika orter finns det en attraktiv, relevant och levande berättelse bland folk och i media. Man aktar sig för att sprida tomma ord och slogans och man är ytterligt noggrann med att inte förstöra ortens unika värden och identitet. Allt för att dra till sig rätt människor och rätt företagande.

Fårö har unika kvalitéer - även jämfört med övriga Gotland. Det har gjort att både hitresande och fastboende älskar den exotiska och på gränsen till otillgängliga ön. Fårös "kvalitéer" beskrivs av en del helt enkelt som "sandstränder". Det är förvisso sant att Fårö har mycket fina stränder men det är inte nog för att älska platsen på det sätt som många gör. Säkert har varje förälskad besökare sitt eget lyriska omdöme, men deras berättelser handlar ofta om begrepp som atmosfär, rofylldhet, ursprunglighet, dofter, karga öde landskap, övergivna byggnader, betande djur, levande gårdar, grusvägar, speciell växtlighet, lavar, buskar, träsken, öde stränder etc. De små genuina handelsbodarna, folklivet runt Sudersand och inte minst Kutens är uppskattade som accenter i den vilda ursprungliga naturen. Stämningen på ön är subtil och svårdefinierad men ändå kärnan i vad som ger Fårö ett så starkt varumärke att fastighetspriserna är betydligt högre här än på andra sidan sundet. Fårö är en organiskt framväxt miljö vars lyckosamma värden mycket lätt kan gå förlorade vid en okänslig exploatering.

Ekonomin är grunden för en levande landsbygd. Men ekonomin i turismen är en komplex fråga. Maximalt antal besökare är inte nödvändigtvis att föredra. Både deltidsboende och övernattningsturism är en väsentlig och mycket viktig del av av Fårös ekonomi och därmed möjligheter till året-runt-boende. Dagturismen på Fårö däremot är tveeggad. Den bidrar visserligen till övriga Gotlands ekonomi och även något till Fårös, men den är samtidigt en belastning för Fårö. Utan dagturismen vore Fårö onekligen en ännu attraktivare miljö för boende, deltidsboende och övernattningsturister. Dvs. de grupper som starkast bidrar till hållbarheten i bygden. En bro skulle paradoxalt framför allt annat gynna dagturismen vilket inte är önskvärt med tanke på trängsel, slitage på Fårös känsliga natur och relativt litet ekonomisk bidrag.

Kort sagt, en bro till Fårö rimmar illa med det som i grunden faktiskt attraherar både turism och boende på Fårö.


Sedan förra försöket att genomdriva planerna på en bro gjordes 1996, när tre fjärdedelar sa nej i omröstningen, har bygden skakats. Regementet, affärer och skolor har lagts ned, befolkningen har minskat och åldrats, både på Fårö och i Fårösund. Samma saker har hänt i högre grad i t.ex. Hangvar, Hällvi och Fleringe trots att dessa ligger närmare Visby. Det beror på omständigheter som går långt bortom vad en bro skulle kunna förändra. Det är omständigheter som har skapat en utdragen kris på hela Gotlands landsbygd, inte bara på Fårö. Till en del har det ekonomiska skick vi haft från 80-talet fram tills 2008 bidragit genom att driva på urbaniseringen, på den punkten vet ingen vad som kommer nu. Regionen har sett på lokal service med ett passivt marknadsekonomiskt perspektiv. Dessutom har, och det kanske kan tyckas irrelevant bland hårda fakta men ändå, Ingmar Bergman gått bort och hans fastigheter har sålts till högstbjudande, kan det ha påverkat framtidstron på Fårö? Få ungdomar stannar kvar på landsbygden. Några kommer tillbaka efter studier i Visby eller resten av landet, men långt ifrån alla. Det är dränerande och det är lätt att tappa tron på värdet av det som faktiskt finns kvar. Den är lätt att inte längre orka värna det som en gång var en kärt. Man säljer sin föräldragård till “Stockholmarna”. En bro kan då kännas som att böja sig för tidens vind. Den som är emot skäms för att betraktas som bakåtsträvare. En bro kan väcka en strimma hopp om att i alla fall få det lite bekvämare, ett halmstrå. Men jag tror tyvärr inte att en bro är någon räddning. Tvärtom skulle den tyvärr bidra på mer än ett sätt till att utflyttningen skyndas på. Sommarparadis som fått sina broar har inte haft någon positiv befolkningsutveckling om de ligger för långt från en ekonomiskt het region. Se t.ex. det senaste decenniets utveckling på Ölands avlägsnare delar eller västkustens högexploaterade turistorter som Smögen. Där har invånarantalet vikit i lika hög grad som på Fårö. Som fastboende upplever man att sommaren förstörs av dagturister och vintern är fortfarande mörk.


Räddningen måste komma från ett annat håll. Det verkliga hoppet för Fårö och Fårösund är att förvalta tillgångarna med kärlek och självsäkerhet, inte att bygga bort dem. Här finns speciella förutsättningar som kräver speciella lösningar. Det finns inte en väg att gå utan tusen, men de leder i samma riktning. Det var länge sedan omsättningen från jordbruk och fiske räckte för att smörja samhället. Nu står det till att pengar finner sin väg till orten på andra sätt varav turismen givetvis är ett. Vore det inte för atmosfär, rykte och skönhet skulle Fårö redan ha avbefolkats helt, som vilken avlägsen ort i Sverige som helst. Fastighetspriserna skulle vara lika låga som där och samhällsdöden lika stor. Lugn och ro, låga fastighetspriser och en bro räcker inte för att dra folk. Men Fårö attraherar, utan bro. Däruti finns det verkliga hoppet.

Det går inte att göra norra Gotland till en “het region”; ett centrum för ekonomisk utveckling. Det går inte ens att förkorta avstånden till ett sådant. Möjligheten att skapa en året runt levande landsbygd på Fårö finns genom andra strategier. Möjligheten att leva här finns till större och större del genom att man lyckas övervinna svårigheterna, acceptera och till och med dra fördel av avstånden: Möjligheten finns delvis genom att attrahera människor som framgångsrikt kan välja ett lugnare liv på en vacker ort. Delvis finns den genom att kreativa människor hittar en plats som ger rätt atmosfär för sitt skapande. Miljön är utmärkt för verksamheter som exempelvis konferenser på avskild ort och rehabilitering av personer med stressrelaterade sjukdomar. Möjligheten finns fortsatt genom turismen, ett småskaligt bruk av naturen och genom att erbjuda diverse service i det sammanhang som ur allt detta kan blomma. Men det här gäller bara om Fårös faktiska värden förvaltas långsiktigt och ömsint tas omhand; att attraktionskraften bevaras och att berättelsen om ön Fårö norr om Gotland har ett unikt och relevant innehåll. En bro bidrar tyvärr inte till något av detta.


De nyligen presenterade visionerna om Fårös framtid handlar i grunden om fler fastboende. Det förutsätter att man kan leva på Fårö, året runt och dygnet runt; inte bara övernatta där. Jag tror man från regionen är medveten om Fårös värde för marknadsföringen av hela Gotland. Man skriver “En levande landsbygd är en avgörande förutsättning för turismen och deltidsboende”. Därav följer att investeringar i offentlig service lokalt och kanske extra bidrag till Fårös fibernät (som annars ser svårförverkligat ut) är väl använda pengar. Ett modernt fibernät vore dessutom i denna tid ett positivt inslag i berättelsen om Fårö, ett inslag som ger gott anseende. En betongbro bär i samma berättelse en sorgsen klang av naturskövling och förgången industrialism. Offentlig service och bredband är satsningar som kommer fastboende till direkt nytta. Det ger förutsättningar för att stanna på ön dygnet runt och att fler har sin utkomst på plats i verksamhet som tidigare krävde resande. Genom minskat resande och ökad befolkning kan förhoppningsvis även affärer och sociala sammanhang återuppstå så att man inte lika ofta behöver passera sundet för inköp och för barnens fritidsaktiviteter. En positiv spiral som börjar med att att barnen kommer tillbaka med familj och att nya människor vill flytta hit och till viss del ta med sig sin verksamhet till ön. Men det förutsätter att Fårö är attraktivt nog för att locka dessa personer. En fast förbindelse kan ytligt sett tyckas tala för detta men tyvärr kommer de negativa bieffekterna äta upp allt. Den lilla ön Fårö mitt i Östersjön riskerar att förlora sin höga status och det väger tyngst i längden. Fårösund och Fårö är en dyad där bägge orterna är symbiotiskt beroende av varandra. Fårösund står för tillgänglighet och service, och Fårö för exotisk dragningskraft. Om Fårö skulle förlora sin unikt attraktiva framtoning vore följden att bägge orterna skulle föra en påskyndat tynande tillvaro.



Om man vill vara högtidlig kan man säga att jag hade funnit mitt hem, mitt verkliga hem.

Ingemar Bergman om sitt första möte med Fårö


Fårö är inte känt för sin lättillgänglighet, snarare tvärt om, genom den magra tillförseln av yttre påverkan har något mycket speciellt uppstått. Att gå in i denna delikat ömtåliga balans med en bro är ett våldsamt experiment. Det kan lite skämtsamt och drastiskt liknas vid gödsel på blomsterängen, ketchup i det franska köket eller Kalle Anka i en Bergmanfilm. Fårös unika värden riskerar att drunkna i tillrättaläggandets iver. Vinnare på detta blir de entreprenörer som får kontraktet att kortsiktigt suga ut pengar under omvandlingen, med motiveringen att Fåröborna ska slippa åka färja. Kvar riskerar vi att få ett slitet museum som kitschigt ramat in schabloner av Fåröbilder, berövade på doft och berövade på liv. Kvar blir en uttjänt ort som i en framtid med höjda transportkostnader inte längre anses vara värd att besöka av allmänheten. Den riskerar att tyna bort därför att många av de unika värden som gjorde att folk att ville vara där nu har gått förlorade.

Fårös attraktionskraft förstärks inte genom att bygga bort dess särart. Istället blir Fårö attraktivare av att det unika tas fram och renodlas. När detta skapar motstridigheter behöver det kringgås genom intelligenta och finkänsliga lösningar, inte med betongbroar.


Fårösunds samhälle, som nu har karaktären av vägs ände där havet tar vid, skulle likt Lärbro bli delat av en genomfartsled, eller kringgått så att man inte alls längre leds dit. Precis som på Fårö störs en långsamt framvuxen balans, det medför oförutsägbara effekter på ortens karaktär. Det som det däremot inte råder någon osäkerhet om är att både Fårö och Fårösund ligger alltför långt ifrån Visby för att bli en närort varifrån folk tycker om att pendla. Nära hälften av socknarna på norra Gotland (Hellvi, Fleinge, Hall och Hangvar) som alla ligger mindre avlägset från Visby och inte är öar, uppvisar ändå en högre avfolkningsgrad än Fårö (mätt 2000-2010). Dessutom som tidigare nämnts säger erfarenheter från andra orter på öar i Sverige som har bro, men ändå ligger långt från arbetstillfällen, att även dessa avfolkas.

Om man bygger en låg bro skulle kalktransporterna från Strå hindras. Den behöver i så fall vara öppningsbar eller att norra gattet vidgas och fördjupas. Den skulle under alla förhållanden spärra av sundet för segelbåtstrafik. Därmed skulle ytterligare näringsmöjligheter och besökare gå förlorade. Fårösund har tre hamnar och är ett mål och en naturlig mellanlandning på seglatser mellan Baltikum och svenska fastlandet. Med rätt initiativ nu eller i framtiden skulle båtaktiviteterna kunna utökas. En matkrog med utsikt över vattnet nere vid marinan vore ett stort lyft för Fårösund, men det vore mindre aktuellt om en bro dras förbi utanför. Någon gång kanske segelregattor och träffar för större segelskepp från hela norden kan anordnas till minnet av händelserna i mitten av artonhundratalet då upp till upp till 70 stora segelfartyg tidvis låg för ankar i sundet. Liknande evenemang skulle bidra positivt till Fårösunds och Gotlands varumärke och därmed förutsättningar för att attrahera boende och verksamhet. Potentialen för det skulle minska drastiskt om en bro spärrar av sundet. En bro som är tillräckligt hög för båttrafik skulle knappast förbättra förutsättningarna. Den skulle förmodligen bli den högsta punkten över allt annat på Fårö. Den skulle med en dominant silhuett bryta den annars flacka konturen av landet i havet, och den skulle lägga en tung sordin på skönheten i sundet. Stilla kvällar vore det punktliga skramlandet från färjan ersatt av ständigt sporadiska trafikljud; lastbilars dån och motorcykelturisters smatter spritt över sundet och dess omnejd. Allmänhetens intresse av att bevara Fårösunds naturvärden måste anses vara mycket stort. Regionens och Länsstyrelsens förtroende i övriga bygglovsbedömningar skulle stå på spel om man accepterar en bro.


En bro skulle göra att den vitt spridda berättelsen om Fåröbesöket blir fattigare och förlorar en del av sin poesi. Att stanna upp i Fårösund, kanhända med en anmärkningsvärd väntan på färjan, färdas över vattnet, kanske gå ur bilen och blicka ut över horisonten, känna vinden i ansiktet, göra sig beredd och rulla iland på Broa vid Aritas kiosk och kvarnen... Det är en underskattad del av besökarens totalupplevelse på Fårö. Tänk efter: Det porträtt av Fårö som inte börjar med Fåröfärjan, i ord eller bild, är inte komplett. Färjan och resan över sundet är en väsentlig del av både Fårös och Fårösunds varumärke. Bilden av Fårö som en egen värld; en Medelhavsö i Östersjön, tillgänglig via civilisationens sista utpost i Fårösund, är ett framgångsrecept i den hårda konkurrensen om uppmärksamheten. Det får inte underskattas. Det är förvaltningen av orternas varumärken som i slutänden kommer att avgöra deras framtid.


Thomas Antser

2012

Lämna synpunkter senast den 6 mars 2012.

Synpunkter i brev till:

Trafikverket

Ärendemottagningen

Mats Berg, TRV 2011/78788

Box 810

781 28 Borlänge

Synpunkter via e-post till:

trafikverket@trafikverket.se

Ämne: Ärendenummer TRV2011/78788 - Fast förbindelse Fårö

"Det kommer även att ges fler tillfällen att lämna synpunkter senare i processen!"